Men å

Planen idag var att rida ut ensamma igen och fortsätta träna på skänkelvikningarna i traven.
Olle hade dock inte samma åsikt, han hade en sån dag idag.
Redan på stallgången va han sjövild, jag kunde knappt borsta hans vänstra sida utan att bli inmosad i väggen.
Väl uppe i sadeln kändes det i början som vanligt men så fort vi skrittade upp från gården spände han till och började skygga för allt.
När vi kom in i skogen lät jag honom trava på i ett friskt tempo och försökte rida i en lång och låg form. Det gick sådär, Olle hade väldigt svårt för att slappna av och börja jobba med ryggen.
"Jaja" tänkte jag och fattade galopp. Det kom ett par bocksprång men efter det frispelet började han kännas lite mer lyhörd.

Helt hux flux tog det tvärstopp. Olle vände runt på bakdelen och galoppade iväg men jag fick stopp direkt. Efter lite krångel fick jag honom att gå framåt igen, mot det som skrämt honom.
Det visade sej att det satt en bärplockare på en filt vid kanten av skogsvägen. Olle va så skärrad att jag kände att hur jag än gjorde skulle jag inte få honom att gå förbi.
Så, vi vände och taktade nästan hela vägen hem, blandat med skyggningar, småstegringar och bocksprång.
Galna lilla häst.
Vi red några varv på volten när vi kom tillbaka och där började han kunna jobba lite. Fast det va inte alls samma känsla som igår :/

Olle har humör och jag förstår att han inte kan va på topp varje dag, så vi tar nya tag imorgon. Då ska vi dressyra som folk!

Snyggaste tränset i stan har han i alla fall ;)

Så här ser min skimmel ut, efter ca 2 min i hagen. Det är omöjligt att hålla han vit på betet!