Å djeez

Eftersom att vi har varit skonade från ledinflammationer tidigare har vi googlat som galningar på ämnet för att bli mer insatta.
Mamma tipsade om Strömsholms sida där dom skrivit en hel del om inflammationer i bakknän.

För att komma dit kan ni klicka här!

"Det är svårt att se och förstå att en häst är halt bak.

Hästen har svårt att gå i rätt form. Det är svårt att flytta hästens balans bakåt och de kan kännas framtunga att rida. Hästen har svårt att förflytta sig i en sidvärtsrörelse (då den hamnar med ena bakbenet under sig och får "all" vikt på detta ben som gör ont). Hästarna har svårt att gå nerför branta backar (då den tar emot sig med sträckta bakben som gör ont). Ofta berättar man att hästen plötsligt kan "tappa ett bakben"(då hästen plötsligt avbryter belastningen på ett bakben för att det gör ont) under ridning och då speciellt vid avsaktande.

Relativt sällan uppfattar man att hästen är halt utan pratar om en rörelsestörning, att den inte känns jämn eller har en stel sida. Hästen kan uppfattas boghalt på samma sidas yttre framben på en volt.

Väldigt ofta har hästen haft problem under en lång tid men ändå varit en fungerande häst. Problemen lyfts ofta upp till ytan först då hästen börjar protestera i arbete eller få sekundära problem med rygg och hältor i frambenen."

Det känns som att delar av det här kan stämma in på Olle. Jag har dock aldrig varit med om att han tappat ett bakben och han har inte haft så speciellt svårt att flytta sej sidvärts. Fast eftersom han är såpass grön är det ju svårt att veta, han kanske skulle ha kunnat ta i mer i skänkelvikningarna om han inte känt av knäna? Man blir verkligen galen av konstant spekulerande..

All är inte lost

Som de flesta redan vet blev Olles diagnos ledinflammation i höger bakknä och höger framkota.
På kliniken blev Olle longerad, böjd och behandlad. Under longeringen visade han lite hälta på höger fram, som sedan blev lite tydligare på böjprov. Han var lite gallig om bakknäna men visade ingen hälta bak när han longerades, men markerade litegrann under böjprovet.

Veterinärer kan ju aldrig garantera nånting, men hon kunde inte se att det här är något som kommer att påverka honom i framtiden. Men hon tyckte att jag ska ha hans bakknän i åtanke och jobba på att stärka muskulaturen runt det området mer.
Nu ska han vila och promenera lite i tre veckor och sen åker vi tillbaka på återbesök. Jag hoppas verkligen att han är haltfri då!

Nu känns det som att steg ett är att ta ut en equieterapeut som får klämma igenom Olle, så vi kan utesluta att inflammationerna beror på att han snedbelastat pga ryggproblem eller liknande. 

Det är jättesvårt att säga, men min teori är att det har blivit mycket ridhus på sistone och att han helt enkelt har blivit överansträngd. Jag måste variera träningen mer. Veterinären tipsade om att jobba oftare med bommar och hoppa lite studs för att stärka muskulaturen mer, och hon avrådde från att rida i djupsnö. 
Usch. Jag är så nojjig nu. Jag vill ha ett minutiöst schema som säger exakt hur jag ska lägga upp träningen för att undvika att det här händer igen. Men men. Bara att ta en dag i taget och hoppas att han är ok igen när det är dags för återbesök! 

Talle är under igångsättning! Vi har longerat honom lite och gått lite promenader. Jag är jättetaggad på att sitta upp och rida en sväng, det va så länge sen sist! Våran finTalle :)

All is lost

Olle har känts fin hela förra veckan. Vi har ridit lite programridning och så eftersom det var en klubbtävling i lördags. Däremot har han varit helt knäpp ute, när jag har tömkört honom. Olle blir så stressad och känner sej så ensam ute att det tog nästan en kvart innan vi kom in på ridbanan. Han bara stegrade och kastade sej.
Ute-problemen tänker vi ta tag i när Talle kommer (bara en månad kvar nu!). Får bara Olle en hagkompis att känna sej trygg med och busa med blir han nog som vanligt igen.

Det gick inte alls bra i lördags! Eftersom framridningen va ute hann Olle jaga upp sej ordentligt innan vi kunde gå in i ridhuset. Väl där inne kändes han spänd och mamma tyckte att han inte såg helt taktmässig ut. Domaren sa också till om det efter att vi avslutat programmet. Hon sa att hon hade sett att han såg lite ofräsch ut på rakt spår. Därför hade hon kollat extra noga på böjda spår, men hade inte kunnat se nåt konstigt då. Hon kunde inte avgöra om det var för att han va så spänd eller om han känner av något. Det kan inte jag heller. För mej kändes han spänd och han gick med "handbromsen i".

Det är jättesvårt att veta.
Det verkar inte vara något specifikt ben som gör ont utan jag har börjat oroa mej för att det sitter i ryggen.

Imorgon bitti har vi en tid på ATG, Olle ska få gå igenom en ordenligt hältutredning. Det känns bra att åka in direkt, så vi vet hur det är fatt med Ollesnutt.

Idag blev Olle omskodd och jag är helt överlycklig över att ha en så bra hovslagare som Johan! Han är så duktig med hästar. Min knäppa unghäst som bråkat en hel del med hovslagaren har blivit supersnäll och står nästan som ett ljus hela tiden. Fast Olle är ju knappast en unghäst längre, hela 7 år har han ju hunnit bli :)

2012

Det va ett tag sen sist nu och enda anledningen (förutom tidsbrist) är att jag inte varit ett dugg sugen på att starta min gamla, dryga laptop. Den är helt useless! Så innan drömmen om en liten, rosa dator slår in kommer nog dessa perioder att fortgå.

Våran status just nu är rätt bra, Olle och jag gör framsteg och det känns som att vi är inne på rätt spår. Dock så har lille O blivit lite rund om magen efter att ha gluffsat i sej två höbalar på ett par veckor.. Till den grad att jag kunde se början till en valk framför sadeln i lördags! Mer motion och mindre hö i boxen får bli lösningen tills dess att Talle kommer och chefar i hagen.

Vårt 2012 va bra, riktigt bra! Mitt mål var att komma ut på tävlingar för att se och lära, inte så högt ställt med andra ord :) Att vi dessutom ridit både LC och LB på helt okej resultat hela säsongen känns väldigt trevligt!
Det jag kan jämföra med är att i mars på klubbtävlingen red vi LC:2 på 58% och nu i november fick vi 63% i samma klass. Samma domare och på hemmaplan bägge gångerna! Det är skönt att ha något konkret att mäta med, man blir så hemmablind och det känns inte alltid som att det hänt något med vår utveckling.
Vi har blivit mer sammansvetsade och jag tror att Olle börjar tycka att det är ok att jag är bossen. Tidigare ifrågasatte han allt ("Måste jag verkligen ha på mej ett träns?", "Måste jag lyfta hoven bara för att du säger åt mej att göra det?", "Gå in från hagen mitt på dan? Aldrig!" och så vidare) men det har släppt nu. Han är ju en smart häst så det är klart att han ville kolla vars gränserna går :)

Mitt första mål för 2013 är att debutera LA på Surfs tävlingar i juni. Olle kan nästan alla rörelserna, så nu gäller det att finslipa och få dom tävlingsmässiga. Det enda jag aldrig provat är att rygga. Tänkte börja med det under tömkörning nu i veckan.
Det andra målet är att bli stadigare rent allmänt, få jämnare och högre resultat. Olle är ju hela 7 år nu så jag tycker det är dags att sluta vara skraj för tävlingsbanor ;)
Det behövs en hel del träning för att vi ska nå målen, men oj vilken motivationshöjare det är!