onsdag 17 oktober 2012

Lindade bakben


Olle i våras, när han hade fått sitt läskiga sår. Inga fler skador nu tack!


Nu har vi inte varit överösta av hälsoproblem runt hästarna, men jag känner ändå att det får vara nog nu. Olle fick vila idag också, men nu känner jag mej såpass pigg att jag åtminstone borde kunna tömköra honom lite kravlöst imorn.
Vi provade att linda bakbenen på honom ikväll. Visar det sej att det gjort underverk under natten får jag kanske fortsätta med det ett tag till, för säkerhets skull. Allt tyder ju på att det är lymfangit och då blir det ju bättre av motion, men jag känner måste få linda in honom i bomull just nu.




tisdag 16 oktober 2012

Snö?

Nu när jag och vovve tog oss ut på morgonprommisen så snöade det? Vad är det om?

Det är inte mycket som går i rätt riktning nu, det går trögt runt jobbhistorien, Olle har haft (och har lite fortfarande) ett svullet bakben och jag har lyckats bli tokförkyld. Jag är fortfarande helt knäckt och Olle har vilat sen i söndags.

Angående benet, jag upptäckte svullnaden dagen innan dressyrtävlingen i Vännäs (för två veckor sen). Veterinären kom och var helt inställd på att det va lymfangit. Jag var lite skeptisk, Olle hade inget synligt sår och svullnaden var koncentrerad till framsidan av skenbenet, längs med långa tåsträckaren. Men naturligtvis så gjorde jag som vet sa, gav honom antiinflammatoriskt och motionerade. Svullnaden försvann nästan helt! Men sen dess har det inte blivit nån skillnad och igår tyckte jag att han va lite mer svullen igen. Men det kan ju bero på att han vilat ett par dar, lymfangit kan väl va lite sådär.. Olle har inte varit halt utan är fräsch som vanligt.
Men man nojar ju ändå. Jag vet inte. Försvinner inte svullnaden snart blir det nog ett besök på kliniken.
Därför blev det ingen hoppning i söndags, min förkylning blev bara värre så idag blir det ingen klubbtävling och mest troligt ingen ridning för Erika imorn. Crap!!

Idag ska jag fortsätta knapra alvedon så jag orkar va människa och åtminstone borsta av min pålle.
Sånna här gånger skulle man ha haft en medryttare...