Igår red jag för Anna igen, utomhus eftersom det va lektioner i ridhuset. Klippet ovan är från slutet av passet då jag äntligen började få till det. Olle va ganska spänd och motig i början, vilket gjorde att jag blev jättespänd. När jag började hitta en bättre sits var det som att Olle andades ut och började slappna av och bli fin. Det är det braiga med Olle, gör jag fel blir det jättefel, men gör jag rätt blir det också så rätt! Han vill verkligen jobba :)
Med andra ord är det sitsträning som gäller nu och för all framtid. Det är svårt att ändra på ovanor man haft i 16-17 år. Och att dessutom ha ridit halvknasiga travare i skogen under den tiden gör inte saken bättre! Man behöver en expert som skriker på en ofta, och jag har verkligen tur som får rida för Anna :) Pedagokiken är otrolig, till och med jag fattar till slut :P
Olle har en kal fläck på halsen nu, vi har börjat vänja honom vid klippmaskinen. Kropp-Olle tycker att det är rätt ok, men hals-Olle har lite åsikter om maskinen. Men men, han är ju en smarting så han förstår nog snart att klippmaskinen inte äter hästar!
Umeås finest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar