onsdag 9 oktober 2013

När helvetet kom till byn

Idag var jag och Blanko så sjövilda att vi faktiskt hoppade. Oh. My. God. Och högt dessutom. Mamma, som fungerade som bomkalle, bara höjde, höjde och höjde. Vi slutade på hela 40 cm över backen! Blanko va supereggad och blev väldigt stark stundvis. Men jag red inte hela tiden, oftast höll jag på att skratta ihjäl mej (av det faktumet att jag fortfarande levde, även efter hindret). Så utan fungerande pilot passar hästen på att busa :) Men han skötte sina kort rätt, så nu är det mycket möjligt att vi hoppar lite nu och då i framtiden!

Olle va på sitt återbesök idag och det gick halverst. Under longeringen visade han lite hälta i höger varv men va ren på böjprovet. Det är så jäkla jobbigt att inte veta riktigt vad det beror på. Nu ska han äta metacam ett par dar och skrittas under ryttare fram till nästa återbesök. Då måste han vara fräsch, det bara är så.
Vi provade att väga Olle på kliniken och för det första måste jag ge honom en massa beröm som överhuvudtaget vågade gå in i det trånga utrymmet. Det va ju tametusan smalare än i hästfinkan! Men resultatet va kanske inte så önskvärt. 700 kg kärlek. Veterinären tyckte inte att han behöver väga fullt så mycket. Så nu, till Olles förtret, är höet lite ransonerat.

IMG_2696

Favoritleken i hagen är “rycka-i-grimman”. För ett par veckor sen va dom helt galna och det gick bokstavligen talat en grimma om dagen. Så nu är det grimförbud i hagen, muhahahaha…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar